ankaplankan

Klarade av natten, med nöd å näppe.. Sov inte många minuter dock.. Vattnet har kommit tillbaka och jag har lyckats få i mig några treo. Men nu måste jag åka å jobba några timmar. Finns ingen annan att sätta in = / Så jag hoppas jag inte får så där jätte ont igen, för då klarar jag inte av att jobba. Det går verkligen inte. Efter jobbet ska jag i alla fall bege mig till tandläkarakuten på st eriksgatan. Huuuuuu! Men det måste göras. Det bara är så!

Ringde mamma å tiggde å bad att hon skulle följa med. Det är inte roltigt att gå själv när man är så rädd å har ont. Men hon sa vackert nej. Hon skulle träna å äta middag hemma. Förstår inte ens varför jag bryr mig om att fråga, när jag vet att jag får ett nej varje gång och blir så besviken för att hon inte kan ställa upp. = /

Messat bror å frågat om han kan följa med, men inget svar. Men jag antar att jag inte får nån hjälp där heller. Ensam är stark eller vad det heter. Men ibland känns det verkligen inte så.. = /

Usch, vad synd det är om mig!