ankaplankan

Detta blir det sista inlägget i denna blogg.. Dags att byta igen. Det är nya tag som gäller nu och kanske inte att alla borde lsa min blogg längre är ganska uppenbart..

Måste börja med att tacka er alla som har brytt sig och funnits nu vid min sida när jag mått dåligt. Att jag har fått prata av mig, gråta och skrika. Jag visste ta mig tusan inte att jag hade så här många vänner! Tack som fan allihop! Ingen nämd och ingen glömd..

Ja, för er som inte riktigt förstått vad som hänt utan bara förstått att jag mått dåligt så kan jag berätta varför.. Det är ju ingen hemlighet längre.. Vilket är otroligt skönt.. Men samtigigt så förbannat tråkigt och förjävligt och ledsamt..

Erwin som jag träffat av och till i HELA 2 år som jag haft känslor för. Ibland starkare, ibland svagare. Men känslor har alltid funnits där.. Jag vill bara hoppas själv att han haft några so helst känslor för mig med.. Men just nu känns det verkligen som om han bara har utnyttjat mig för sex. Även fast jag frågade honom och han sa att det inte var så.. Men hur ska jag kunna tro honom? Hur som helst så fick jag reda på i måndags kväll att han är gift..

Många av er, eller i alla fall flera har själva träffat honom eftersom han varit med mig på stor och vacker fester och träffat på några av er ute. Hur i hela friden skulle jag kunna tro att han varit gift? När vi kysst varandra på stan, hållt varandra i hand.. På uteställen?? Nää, det hela är helt sjukt.. Till å med på hans egen bröllopsdag och bröllopsresa skickade han sms och nakenbilder på sig till mig från deras svit. Visst, just det drabbade kanske inte mig, men fanns det ingen respekt alls för sin fru??

Ja, jag kan skriva ner hur mycket som helst av det som varit, men ingenting blir bättre. Men han hade inte behövt ljuga för mig. Verkligen inte.. Istället har han själv propsat på då och då att han har känslor för mig, men att han varit osäker.. Han har vetat på exakt vilka knappar han skulle trycka på när han ville ha mig dit han ville..

Fejsade honom i onsdags.. Det blev varken bättre eller sämre.. Men jag fick i alla fall fråga honom och få ut de saker jag inte fattade.. Och ja.. Men det slutade på något sätt att jag tröstade honom och puschade på honom.. Han är ju ledsen att sin fru stuckit och egentligen bryr han sig inte ett dugg om att han sårat mig.. Men både hon och jag var HELT omedveten om det och det är trots allt bara hans fel.

Vad jag själv känner just nu? Jag vet inte. Det känns fortfarande overkligt på något sätt. Men ändå fruktansvärt skönt att det verkligen är över. Nu vet jag vad allt handlat om hela tiden. Men jag kommer sakna honom fruktansvärt mycket. På flera sätt.. Vi hade grym sex.. Kommer sakna hans humor. Jag kommer sakna hans vänskap som jag trodde vi hade.. Han var den människa som kunde få mig glad och på bra humör på endast en mening.. Jag förstår inte riktigt att allting är borta.. Att han inte kommer finnas i mitt liv på något sätt.. Det är tufft.. Men jag tar en dag i taget..

Jag önskade i alla fall honom lycka till med frun och resten av hans liv. Det tog emot, men jag har tyckt om honom.. Som en människa och jag vill inte se honom lida för det. Jag kanske är ganska knäpp.. Nån som sårat mig nåt ofattbart önskar jag lycka och välgång? Ja, kanske.. Men hellre det än att ha spottat på honom och ha det i minnet resten av livet..

Tänk att det slutade på ett sådant här sätt? Hade det inte kunnat vara annorlunda så jag i alla fall hade kunnat komma ihåg de goda stunderna? De gångerna han sa att han älskade mig, den gången vi gick i vinterviken och sparkade i löv, alla de gånger vi hade bra sex och på de mest konstiga ställen.. Nu är allting bara fult, äsckligt och smutsigt.. Det är nog det som känns mest jobbigt. Att det inte kommit nåt positivt ut av detta alls..

Jag har i alla fall kommit en bit på väg i hela processen. Men hjälp av olika personer. Men det är lång väg att gå.. Hur ska jag nånsin kunna lita på en människa igen? Hur ska jag någonsin kunna få sådana känslor för någon igen som han lät mig få för honom? Hur ska jag kunna lita på om nån människa säger att han älskar mig? Hur ska jag kunna lita på någon som säger att jag är vacker? Hur ska jag någonsin kunna leva igen?

Massa tankar finns det.. Men nu börjar jag med en ny blogg och försöker fortsätta mitt liv.. Så gott det går. Med alla krämpor och det som komma skall.. Men som min mormor alltid sagt "Bianca, hon klarar sig i alla väder". Jag hoppas verkligen du har rätt, mormor!

Hur mycket jag än vill hata honom, så har jag svårt för det. Jag kan verkligen inte. Jag vill på något sätt ändå fortsätta tro gott om honom och jag önskar honom lycka till med sin fru och att det löser sig mellan dom. Livet handlar om kärlek, och man ska vara rädd om den. Inte leka med den eller testa gränserna på den. Man ska vara nöjd och fortsätta kämpa med det man har.

Jag kommer sakna honom, grymt mycket. På olika sätt.. Tänker redan på hur det skulle vara om vi träffades på på stan någon gång.. Jag vill inte tänka så.. Jag vill inte tänka alls..

Vill oxå gratta min exman å hans fru som fick en liten parvel igår! En liten Emrik! Fattar inte hur den kunde vara så söt när den kommer fån ex:et ;)




Ni som vill ha min nya blogg får hojta till lite senare när jag öppnat upp den..