ankaplankan

Kan knappt andas.. Ångest.. Sån fruktansvärd ångest.. Att man kunde känna så här?? Jag förstår verkligen inte.. Inte alls.. Men har man en gång älskat så ska väl allting komma tillbaka i negativ form..

Försöker blicka framåt.. Men så förbannat svårt.. Allting förföljer mig just nu.. Jag är hemsk, värdelös.. Men ändå värd att ödsla tid på? Nä, herregud..

Var i alla fall stark idag! Mycket stark. Vet inte om jag gjorde rätt, men jag bet ihop..

Jag vill bara gå å lägga mig och dra ihop mig under täcket och aldrig mer vakna. Vill inte, vill inte vill inte.. Vill inte känna.. Ena stunden känner jag glädje, nästa hat.. Nästa kärlek.. Nästa likgiltighet.. Kan jag inte få bearbeta en känsla i taget?